Hej kamrater. Idag vill jag prata om att gå emot sin egna vilja. Vilja är inte lätt att gå emot så jag tänker berätta en historia för er.

---

Jag har en person som jag bryr mig mycket om!
Men personen i fråga blev en slags hinder för mitt tänkande och mina känslor. Jag kunde inte gå en dag utan att veta hur personen mådde och vad den gjorde, det blev en besatthet. Jag skrev till personen varje dag för att kolla läget och vad personen gjorde.

Men efter en tid så blev jag vad ni människor kallar ”kär” och besattheten blev bara större och större. Det gick ifrån ”mående och vad personen gjorde till” att jag ville veta allt och det var där allt spårade ut totalt. Jag ville spendera varje minut med personen ifråga och gjorde verkligen allt för att det skulle hända.

Jag borde insett tidigare sken att det jag gjorde var fel. Luska fram saker jag inte har med att göra är absolut inte okey.

Jag blev för besatt och började tvivla på mig själv, personen och personen tappade förtroendet för mig, vilket jag förstår idag. Borde rykt mig själv i kragen och backat undan tidigare. Tyvärr lät jag besattheten ta över och agera efter dens villkor vilket skapade ett stort sår.

Nutids vilja:

Idag så har jag tagit kontrollen över mig själv igen. Har insett att det aldrig kommer hända något mer än vänskap, och det respekterar jag. Hellre ha personen i närheten än inte alls. Även fast mina känslor är som en påse full med mos så har jag kalkylerat och kommit fram till att personen gör mig glad och jag måste exponera mig för att lätta det jobbiga.

Jag har varit duktig och minskat skrivandet till personen från daglig kontakt till nån gång ibland. Jag hör av mig kanske en eller två gånger per vecka för att checka av läget bara. Allt har lugnat sig nu och är efter omständigheterna ”bra” och jag har nu lärt mig av mina misstag och agerar efter mina val noga och inte känslornas val. Känslornas val är ofta osäkra och snabba val som ofta sabbar det för mig i längden, inte hållbart.

Jag tror inte mina känslor kommer slockna bara sådär utan målet är att minska dom tankarna till ett minimum för att inte sabotera mer än gjort. Personen har fortfarande stor betydelse i mitt liv och inget jag vill göra mig av med.

Finns säkerligen någon där ute, har bara inte träffat dom ännu.

Lärdomar och slutsatser

Men den lilla händelse har ändå gett mig nytt perspektiv på livet. Jag vågar ta plats och jag vågar se världen på ett helt nytt sätt. Visst kommer världen vara hård och det kommer finnas dagar som är värre än någonsin men har man sina vänner vid sin sida så klarar man allt. Vänner är en av dom viktigaste sakerna att ha, tappa inte dom.

---

Där sätter jag punkt för idag. Allt gott med er och var rädda om er ok? <3