Tiden flyger förbi och vi är aldrig riktigt med... fina filosofiska ord, men här är jag och gör det jag är skaplig på: att skriva några enkla meningar som summerar mitt enkla liv.
I tid för prövning
Det låter som en skrämmande rubrik, och det är skrämmande för mig. Under årens lopp har jag utsatts för hot av en person som lever i någon slags fantasivärld och tror att "jag har snott hans flickvän." Det handlade dock mer om en praktikplats där jag var för att jobba. Personen har inkommit med både verbala och skriftliga hot, vilket är otäckt. Jag är inte rädd för personen, men det jag finner läskigt är personens psykiska ohälsa. Man undrar när det ska slå slint och leda till knytnävar eller värre.
Personen har inte uttryckt sådana hot, och därmed får personen en chans till innan jag tar det hela till domstolen. Jag kan inte förklara personens hot eller agerande, men jag ger er sanningen: jag har inte gjort något av det jag anklagas för. Personen har snärjt in sig i en fantasivärld och tror på fullaste allvar att det är sanningen, och andra människors verklighet kan inte accepteras – endast personens tro är den rätta.
Så skulle du läsa detta inlägg, har du en chans att ta avstånd från både mig och andra i min närhet; annars syns vi i domstolen! Tjingeling på denna fronten!
Jag har länge velat prata om detta i min blogg, men aldrig kommit till skott. Det beror inte på rädsla, utan mer på hur jag skulle lägga fram det på ett respektfullt sätt utan att sjunka till samma nivå som personen i fråga.
Avresan från Eskilstuna till Stockholm
Imorgon bär det av från Eskilstuna hem till Stockholm. Jag har besökt min flickvän på en spontan tripp, med andra ord! Jag gillar Eskilstuna, men hemma är alltid bäst då man vet var man står och vilka dagliga uppdrag som väntar, haha.
Jag har inte jobbat på ett tag eftersom min arbetsplats mottog hot, och sedan tog jag en spontan tripp till Eskilstuna. Det kommer att kännas väldigt konstigt att återvända till jobbet på måndag morgon, men jag står stadigt och skakar av mig det jobbiga. Jag går in med attityden att jobb är min nisch, och inget ska stoppa mig efter dessa lediga dagar!
Ensamvargen - Nicklas
Under veckan har jag tänkt på om jag kanske borde återuppta kontakten med bekanta. Kanske fråga om någon vill umgås genom en promenad eller en glass i hamnen... men det tar emot, då jag är van att vara en ensamvarg. Jag har klarat mig fint och, sorgligt nog, trivs jag bra med det. Problemet är bara att när man hamnar i sociala sammanhang, blir man ofta en "osynlig vandrande pinne" och saknar kontakt med människor att samtala med om allt mellan himmel och jord.
Jag upplevde en känsla av tomhet under min resa. Även om jag är ensamvarg av fri vilja, är jag fortfarande människa och känner känslor precis som alla andra. Det är väl den händelsen som fått mig att tänka på att eventuellt försöka starta ett mer hållbart socialt umgänge. Men jag tror inte att jag är redo att ta mig över den tröskeln, även om jag väntar 50+ år. Det gör mig starkare, vilket är positivt, men en bieffekt är att man kan verka mer bitter än vad man är.
Nåväl, Hakuna Matata!
Slutord
Även om jag inte har skrivit på ett tag, känns det som ett perfekt tillfälle att börja igen och dela med mig av mitt enkla och trista liv. Det ger mig en slags ro som är svår att beskriva i text.
Var rädda om er 🦊