Detta är inte ett inlägg där jag kommer ge er massa fakta och research från olika instanser som jobbar inom ämnet utan det kommer vara ett inlägg där jag speglar på hur jag ser det och hur jag resonerar kring att bli friskförklaras från psykisk ohälsa.
Jag tror dom allra flesta av oss har upplevt psykisk ohälsa i någon form under vårat liv och ibland så har den gått så långt att man får självskadebeteende eller suicidal tankar/planer men jag tror om man inser sina brister och kommit till insikt att skada sig själv eller ta livet av sig inte kommer lösa något utan kan ge stor skada till sig själv eller närstående så finns det hjälp att få!
Men kan man bli ”friskförklarad” från psykisk ohälsa, vad tänker du kring det? Jag tror inte man kan bli friskförklarad utan jag tror man ska söka hjälp och få verktyg för att göra ett så bra liv som möjligt. Däremot så har vi sett fall där människor inte haft psykiska besvär under en längre period med stöttning och verktyg från olika instanser och det är bra men jag vill ändå i min mening säga att psykisk ohälsa kommer aldrig försvinna från vår kropp utan vi får ta till oss verktygen och tackla bekymmer som dom kommer, helt enkelt. Det finns många verktyg därute vissa bra och vissa lite mer förhastade beslut för att döva ångest med tex sex eller alkohol. Psykisk ohälsa har en slags placebo effekt att man ibland kan uppleva att det blir bättre men man har ingen direkt aning om när det vänder.
När jag började må som allra värst så började jag döva ångesten med tonvis med alkohol och lugnande bara för att hitta det där lugnet men det visade sig bara vara ett ”förhastad beslut” som i sin tur ledde till dåliga relationer och machokulturen för mig spreds mer och mer för mig. Jag trodde helt ärligt på den tiden att det var den enda lösningen för mig och jag blev aldrig bättre utan jag blev sämre och sämre i måendet tills jag sökte stöttning från psykiatrin och jag började inse att livet inte kan fortsätta så här, om jag inte ändrar mitt beteende och så kommer jag vara död inom en kort framtid och det var en ”ringklocka” som ringde för mig fast jag var rädd att släppa den gamla jag och byta liv.
En av mina verktyg idag är att jag reflekterat saker som jag vart rädd för som tex döden och jag fruktar den inte lika mycket som förut och jag tänker inte mycket på just självmord på samma sätt idag utan jag vet att det finns och jag väljer att låta informationen finnas i mitt huvudet men att jag lägger fokuset på måendet i först hand och hur jag kan gå tillväga därifrån!
Kom så glömmer vi döden! - Kent
En annan och mer rimligt verktyg är att försöka om man kan hitta vänner eller om man har möjligheten att prata med någon närstående om ditt mående, kanske inte allt på en och samma gång men lite i taget. Det viktigaste av allt är att vi hittar någon slags gemenskap och det kan vara allt från att prata med din katt/hund eller hitta någon som vill vara där för just dig! Jag kan berätta för er att jag bor i en etta med min katt och jag pratar konstant mående och min dag för katten Nuttis, hon känner på sig när mina dagar vart jobbiga och vet då att jag behöver prata av mig.
Är du en man och har svårt att öppna dig känslomässigt? Om ja så fråga dig själv den här frågan ”är du mindre man om du visar dig svag?” för mig så är det ett självklart nej och visa känslor behöver inte alltid betyda att du ska gråta och berätta om allt du upplevt i livet utan det kan vara grejer som du har problem med och vill lyfta i den mån du känner är lämplig. Jag pratar mer öppet om mina känslor, funderingar och tankar och jag anser mig fortfarande som en man men kanske lite trevligare och finare i mun tack vare det.
Det är också väldigt viktigt att du som lider av psykisk ohälsa men också för dig som inte har en diagnos stannar upp och reflekterar din dag och vad som har gått bra och vad som gått lite sämre. När det känns som allra sämst så är det viktigt att veta att det finns hjälp och GE INTE upp!
Var inte rädd du är inte ensam även fast det kanske känns så!
Var rädda om er därute <3
