Jag har tidigare sagt i vissa gamla inlägg "detta är inte för att ni ska tycka synd om mig" och jag känner att det är dags att jag berättar mer djupt vad mitt budskap egentligen är och det är detta inlägg!
I tidig stadie skrev jag av mig jobbiga saker på blogg och sociala medier för att jag ville ha någon slags förståelse och någon som tänkte på mig och idag är det mosatsen och jag väljer att skriva av mig av den anledningen att jag "ger en bild att jag inte är ensam och jag vill lära ut verktyg som fungerar för mig och som man kan OM MAN VILL ta med sig i sin rutin och testa sig fram". Det är så enkelt och om människor tycker synd om mig får man självfallet göra det men jag söker inte kommentarer som tex "Krya på dig", "❤" eller klassikern "Jag finns här för dig" och självklart blir jag INTE arg om man skulle skriva så men mitt budskap är ENKELT och det är att jag vill sprida kunskap och ja kanske få ut mig lite men kanske mer i utbildningssyfte och inte riktigt stöttningsyfte. Det ska vara tydligt att även fast man vill vara där för någon och det är fint egentligen men ni och jag får inget i vinst att "tycka synd om mig" jag blir mer ledsen om kommentarerna överflöds i "naw, stackarn" etc, nej det skapar mer ångest för mig!
Sen ska jag vara lite negativ och säga att det är bra att ni tänker på mig men ni är inte min psykolog eller samtalskontakt! Väljer jag att gå ut med tex en kompis och jag känner för att prata om måendet så ska man mötas på mitten och innebär att tänka "orkar kompisen med mående prat, hur mår min vän?" och om inte så pratar man om något annat, jag är vuxen och väljer vem jag ska prata om vissa saker som rör mitt liv eller om jag nu väljer att blogga om det. Sen är vi alla OLIKA och så men det här jag pratar om nu är JAG och jag vill gärna möta er på mitten men då får ni möta mig på mitten, annars vinner ingen på det!
Jag tror mycket handlar om att vi förmedlar saker som vi finner jobbigt och även lyfta det som är jobbigt, att säga tex "Jag finns här" är jättebra som visar att man bryr sig men kan också slå väldigt fel om personen inte riktigt håller det den lovar. Förstår ni? Man måste balansera det och eventuellt tänka innan man skriver det "Orkar jag verkligen finnas här" och är svaret nej så skriv det inte för då blir det per automatik en lögn. Men det här med att använda rätt ord för att man vill verka som en person som är trevlig och tänker på andra men inte funderat på "klarar jag det själv? Hur mår jag?"
Jag bryter ofta den här bubblan själv och skriver till nära "är det något så vet du vart jag finns" men jag har numera en tanke att jag orkar lyssna och diskutera svåra frågor med dom som står mig nära. Är det så att jag inte har den tiden eller att jag mår så dåligt så använder jag inte ens kommentarsfältet utan fokuserar på mig först. Låter ont men i mina ögon och öron så är det viktigt så man inte släpper in mer ångest än vad man klarar!
Med det sagt så önskar jag er ändå en trevlig dag och hoppas ni mår bra trots detta kalla väder.
