Jag har haft några fantastiska månader där humöret har varit på topp och nu har det kommit ett svart moln som försöker trycka ner mig igen! Så nu är det dags att vända varenda sten... vilket i min värld betyder att hitta roten till problemet och försöka ta kontroll över min psykiska mående.

Jag har redan påbörjat arbetet med det och analyserat om Aktivitethuset Idun kan vara en pusselbit som hamnat fel och har tagit beslutet att i nästa vecka v32 att avstå från att gå till Idun och istället välja att gå hem, fika på stan eller fortsätta arbetet med alla mina 102 projekt. Min dipp började strax efter jag kom hem från NärCon och jag trodde min trötthet berodde på att man sover sämre under festivaler men sen kom nedstämdheten och den har nu suttit i hela veckan från 31 juli fram tills nu. En grej som också dykt upp nu den senaste veckan har vart ett ämne som hemsöker mig i emellanåt och det är ”framtiden”, vart står jag i 2026?

Drömmen är såklart att vara ute i arbete och kunna försörja mig självständigt men jag känner någonstans att det kommer vara svårt... inte omöjligt men svårt. Ekonomin är också ett stor tankeställare just nu då man lever på andras pengar och inte mina egna. Det känns riktigt surt och skamset!! Känns lite som att gud valt att testa mig och att jag nu måste kämpa hårdare än någonsin för att överleva. Gud har väl sett vem jag var förut och sätter kanske ett ultimatum att visa att jag faktiskt har blivit bättre.

Förut så var jag bitter och skylde på samhället, dämpade ångest på skadliga sätt (porr, alkohol och lugnande mediciner i höga halter) och jag sa upp kontakten med alla typ då jag kände att mitt lidande inte skulle gå ut över mina ”dåvarande vänner”. Det var katastrof för mig och alla runt om mig, men idag har jag slutat med att skylla på samhället och jag knaprar inte lugnande medicin längre och dricker inte mycket alls, kan ta ett glas vin, öl eller festa men festen är ytterst sällan. Jag har öppnat ögonen och insätt att livet ska inte vara efter mina förväntningar endast utan ska vara ett samarbete mellan olika instanser. Jag har fortfarande lång väg kvar fullt med hinder som tex att arbeta mot svartsjuka i olika sammanhang eller tanken om att jag inte ska eller kan rädda ”alla”, det är omöjligt för mig! Jag måste kunna prioritera mina egna svårigheter och känslor så kan jag inte ge råd till andra i samma båt.

Men arbetet framåt är ganska simpelt, vänd alla stenar och gå framåt istället för bakåt. Den gamla jag sög och var psykisk farlig och nu har jag tacklat alla dessa svåra hinder och är en omtyckt människa med nya vänner och livet ger mig sol varje dag ( = Jag får alltid en dag att bättra mig) 😅

I’m trying to do better! Det är en påminnelse till mig själv att sträva framåt även i tuffa väder!

Med det sagt ha det så fint och var rädda om er! 🦊