Hejsan igen! Sen mitt förra inlägg där jag gick igenom sjukhusvistelsen och hjärnblödningen jag fick i samband med mitt epilepsi anfall så har jag börjat märka att mitt minne sviker mig mera och mera. Jag kommer fortfarande ihåg viktiga saker som vem min familj och vänner är men jag glömmer mycket som tex bokade möten och blandar ihop saker som skett för veckor eller månader sedan. Men det är en sak som är ganska vanligt vid hjärntrötthet och ska inom tiden bli bättre, man får skriva ner allt i kalendern och kolla dagligen.
En grej som jag tog upp med min samtalskontakt på WeMind idag var att man är så trött att man inte kan tänka positivt eller negativt utan allt är bara blankt inprincip. I grunden har jag märkt av att mitt psykiska mående blir allt mer sämre då jag inte har energi till längre samtal eller aktiviteter som jag hade förut utan nu är det mer att vila, vila och vila så man inte blir förlamad trött vilket man kan bli om man inte tar det lugnt och vilar med hjärntröttheten. Jag söker inte tröst eller sympati från er läsare utan jag skriver för att jag vill ge er en bild av hur livet ser ut efter anfallet, hjärnblödningen och hjärntröttheten och vilka hinder jag numera stöter på!
Ikväll får jag besök av den bästa och det kommer bli bra att få träffa någon annan och faktiskt få vila ut utan att tänka på jobb eller annat som jag har med att göra. I samband med besöket så har jag också orkat mot min vilja att gå ner och handla mat, läsk och rengöringsmedel till toaletten, det var tungt men gick fint att komma hem med allt hahah. Nej jag orkar nog inte skriva mer än så idag utan sätter punkt där och går nog i ett bad med badskum nu.
Allting gott <3.
