Gott nytt år på er! Man kan säga att 2022 har vart ett förbaskat år med smärta och glädje. Förr har det alltid varit en slags tradition att man ska lova sig något man vill förbättra i det nya året och jag har följt den ett tag men ändå satt en slags gräns så man inte lägger på stress i onödan.

Så jag har inget nyårslöfte i år! Jag vill tro att många av era nyårslöfte misslyckas med månaderna in och när man ska lova sig något så ska man gå all in och inte bara pröva i några månader och tro att det räcker. Misstro mig inte att vi alla har arbete för att förbättra vem vi är men i mina ögon är det något vi konstant jobbar på och har inget med det nya året att göra. Innan jag fick min hjärnblödningen så hade jag ett slags gudskomplex att jag kunde göra allt på så snabb tid som möjligt men har under senare tid kommit på att detta inte riktigt funkar och man måste låta framtiden och träningen ha sin tid.

2023 kommer också bjuda på smärta och glädje och det är något vi vet kommer ske varje nytt år och ändå så försöker vi hitta någon tröst i att om vi skyndar på med ett nytt nyårslöfte så kanske mitt liv inte är så himla påverkat som man trott. Mänsklig faktor trots allt! Jag själv vet att mitt liv suger oavsett vad jag gör för små förändringar och borde kanske fokusera på stora förändringar som kan leda mig rätt och vara beredd på att stora förändringar inte kommer smärtfritt.

Istället för att jag ska berätta vad jag vill åstadkomma i 2023 så tänker jag att jag gör en kort sammanfattning av 2022 båda dom positiva och negativa delarna.

2022 började i en hemsk situation där jag försökte hjälpa vänner och jag satt fast i en kärleks fälla och jag var mycket osäker på vem jag var och självmordsplanerna var färdigställda och jag hade förberett dokument för vad som hände efter jag tagit mitt liv. Men efter ett tag så träffade jag min nuvarande flickvän Jasmine och jag började se ljuset och jag började tänka efter att mitt liv innan har bara lett mig till en återvändsgränd och det var numera dags att sätta sig och rätta till eventuella fel.

Ni som bara känner mig via konvent eller andra sammanhang har inte sett den sidan av mig som missbrukade massvis med lergigan för att få ett lugn för att jag var rädd för hur jag skulle bättra mig framöver. Jag har gjort mycket fel när jag har vart påverkad av för mycket lergigan och idag så har jag inte rört mina lugnande på flera flera månader då jag har kommit till en insikt och börja använda andra verktyg istället. Ska man vara sådan så är jag inte frisk och jag behöver se det från alla vinklar jag kan om jag ska ha en chans att överleva.

Sen var det små saker i 2022 som var negativa och det var epilepsianfallet som ledde till att jag fick hjärnblödning och inneliggande på sjukhus och rehabilitering vilket sög enormt då jag kände att det var ett misslyckande men också att det kanske var kroppens sätt att visa att det var för mycket.

Jag har även lagt mitt politiska intresse åt sidan och avsagt min roll i SSU Nynäshamn och inte tagit på mig något från Socialdemokraterna Nynäshamn och det måste ha varit tuffast för mig då jag fick kämpa för att inte ge mig och säga nej till saker som jag oftast ställt upp på innan som valkampanjer med mera.

Så det jag måste arbeta på är att våga säga nej och inte fly till lugnanade eller alkohol utan jag måste stå på mig även om det ger en helt annan bild än vad tex du har. Att våga säga nej är en grej som låter svårt då man är rädd för vad personer kommer säga åt dig men det är viktigt att visa att man inte är en person som gör allt för att andra ska ha det bäst, tänker på mig själv numera i förstahand. Jag kan avsluta med att jag kommer göra allt för att visa att jag kan jobba längre tider och hålla standarden, det kan man säga är mitt ord och avslut på detta inlägg.

Gott nytt år på er alla!