Mina tankar kring psykiatrin och mitt före detta missbruk

Hej vänner idag vill jag prata om mina tankar kring psykiatrin och mitt före detta missbruk. Men innan det så kommer jag dra lite vardagligt. Jag har länge velat prata psykiatrin och om mitt missbruk som för många kommer som en chock.

Alla pratar om Melodifestivalen och hur grymt bra det var att Tusse vann. Jag vet inte med er men jag kollar inte på melodifestivalen! Så jag är helt klart fel människa att prata om det. Men stort grattis Tusse till vinsten! Jag är en ganska tråkig person som inte kollar på tv i huvudtaget.

Idag är det måndag och dagen kommer börja med ett besök på WeMind för samtalskontakt. Skall bli skönt att få komma dit och prata känslor m.m och faktiskt sätta ord på den psykiska ohälsan. Psykisk ohälsa är ett svårt ämne och bara lyfta det är svårt! Vart skall man börja? Man kan alltid lyfta att man mår dåligt och får hoppas att läkaren, psykologen eller kuratorn tar dig på allvar.

Dåtid & början av psykiatrin

Minns när jag började må dåligt i samband med röst och syn hallucinationerna så tog läkaren inte mig på allvar utan sa något i stil med gå hem och sov på saken. Psykvården handlar idag i min mening om tur och vem du får, ibland hittar man den perfekta kombinationen och ibland inte. Jag bytte läkare typ fyra gånger innan jag hittade en som tog mig på allvar och insåg att suicidförsök och cannabisbruk* är ett rop på hjälp.

https://unsplash.com/@daconja

När jag var mindre brukade jag en hel del cannabis för att lugna kroppen och sinnet som var på helvarv konstant. Idag känner jag bara ett stort behov av det, nästan som att det kryper i skinnet på mig.

Jag vet att det inte är bra att röka på när man har röst och syn hallucinationer men jag upplevde bara ett lugn och frihet. Har dock vart ren från marijuana i några månader.


*Cannabis var inte allt när jag var yngre men en av dom vanligaste.

Nutid

Idag så har jag ett missbruk kvar och det är med medicinen Imovane som jag tar varje kväll då jag vill sova! Tar jag inte Imovane så fuckas min dygnsrytm och jag blir en sur gubbe.

Jag försöker i mellan jämna mellanrum försöka få ut narkotikaklassade läkemedel så jag kan få en lugnande effekt. Men mina läkare känner mig vid detta laget och skriver inte ut om det verkligen inte är vid akut behov. Men jag har fått Lergigan som fungerar bra på mig och tar bort suget en aning. Eller jag blir så trött så att jag inte orkar bry mig om narkotikaklassade läkemedel. Att inse att man har ett problem är inte enkelt och kräver mycket energi.

Många vet inte om denna historian om mig och anledningen varför jag går ut med detta är inte för snyft poäng. Anledningen till varför jag nu öppnar upp mig är för att eventuellt hjälpa andra i samma sits och för att jag inte orkar ljuga om det längre.

Det var skönt att få skriva av sig! Jag känner mig en aning lättare, tack för att ni orkat läsa! <3

Vi kan inte alla bli räddade!

Det här är vad jag tycker och inget säger att det jag tycker är rätt!
Håll gärna en god ton i kommentarfältet.


Vi är många som lider av psykisk ohälsa på något vänster. Ibland blir jag kluven när jag ser människor som innerst inne tror att om man är snäll så kan man vända den mest kriminella till en liten kanin.

Men för mig så går jag efter ”Vi kan inte alla bli räddade!” eller jag vill tro att många inte vill bli räddade eftersom man hamnat så långt in i sin sjukdom att man inbillar sig att det är så här det ska vara. Där kan
LPT (Lagen om psykiatrisk tvångsvård) vara ett alternativ.

Detsamma gäller i beroendeproblematik också egentligen… människor som super vet ofta dom negativa effekterna av sitt missbruk.

I min kommun har vi ett par alkoholmissbrukare som super dag in dag ut. Dom vet att dom kan ställa till det då dom ”ibland” är nyktra och dom försöker fördöma deras beteende genom att säga att jag dricker för att bli av med sina vardagsproblem eller döva ångesten. Vi vet att alkohol och narkotika dövar för stunden men kommer tillbaka när man nyktrat till.

Jag vill tro att man inte kan bli helt frisk från psykiska sjukdomar eller missbruk men man kan stabilisera dom flesta med rutiner och andra levnadssätt.

JD

Psykiatrins jobb är inte att få en person som lider av psykisk ohälsa frisk inom 90 dagar utan deras huvudmål är att förebygga så att en patient inte blir en fara för sig själv eller andra. Dom ska stabilisera en patient i den mån det behövs och det kan vara allt ifrån medicinering, kognitiv beteendeterapi eller slussas till en Psykiatrisk avdelning.

Psykiatrins jobb är inte att få en person som lider av psykisk ohälsa frisk inom 90 dagar utan deras huvudmål är att förebygga så att en patient inte blir en fara för sig själv eller andra.

Nicklas Östling

Jag själv dricker för att döva ångesten ibland.. är det en optimal lösning? Nej förmodligen inte men jag går på WeMind vuxen psykiatrin och får extra hjälp därifrån så mitt mående är stabiliserad, jag har numera rutiner för vardagarna vilket gör måendet stabilt!

Vill man bli hjälpt så finns det ofta hjälp att få! Man måste även börja stärka vuxen psykiatrin då den är en avgörande faktor för att minska brottsligheten som t.ex. våld i hemmet.

Här är viktiga nummer att hålla koll på!

Här kan du få hjälp:
112
Självmordslinjen:
90101
Jourhavande medmänniska
08-702 16 80
BRIS vuxentelefon
077-150 50 50
BRIS – Barnens hjälptelefon
116 111
SPES
Tel: 08-34 58 73
Vårdguiden
1177

Var rädda om er och märker ni någon som mår dåligt, fråga om du kan göra något, ibland kan den bästa hjälpen att vara att bara lyssna.

Ha det bra! <3