När man har psykisk ohälsa kan man söka tröst eller en väg att gå igenom musik eller konst. För mig har David Bowie och hans låt "Where are we now?" varit en räddning sedan 2015 då jag började lyssna på honom. När jag lyssnade på låten skapade den en bild i mitt huvud och jag kände en mix av olika känslor som rädsla, sorg och glädje. I låten sjunger David ett stycke som lyder "Fingers are crossed, Just in case". För mig tolkar jag det som att man bör hålla tummarna även under de mest svåra och utmanande tiderna, för att hoppas på att situationen kan förbättras. Alternativt kan det också handla om att man bör hålla tummarna i förebyggande syfte, innan något negativt händer, och hoppas på att det inte inträffar. En av de mest fascinerande aspekterna med David Bowies musik är dess förmåga att väcka olika tolkningar hos lyssnare. Det är denna unika egenskap som ger hans musik en djupgående komplexitet och en aura av mystik. Det är som om varje lyssnare har sin egen personliga upplevelse av Bowies musik och det är det som gör den så tidsenlig och evig.
Att lyssna på "Blackstar" eller "Lazarus" när man är hög är en minst sagt spännande upplevelse. Det är som om musiken väcker en känsla av att befinna sig i ett annat universum - en plats där tid och rum inte längre existerar, det är trippy as fuck! Jag skulle kunna säga att det är som att vara på en resa utan att behöva lämna rummet! Men var försiktig, det kan vara svårt att skilja verklighet från Bowies surrealistiska värld när man är hög, just saying.
Dock under en längre tid har jag känt en inre osäkerhet kring min livsriktning och min plats i samhället eller mig själv, och det har varit en svår utmaning eftersom jag ännu inte har hittat en heltäckande lösning på dessa frågor. Jag går fortfarande och funderar på dessa frågor. Men David Bowies musik har lärt mig att "göra min röst hörd när det behövs", jag tolkar detta som att jag bara bör prata när jag har något meningsfullt att säga, annars är det bättre att lyssna på vad andra har att säga och deras idéer, speciellt i sociala sammanhang.
En låt som verkligen berör mig djupt är Bowies "The Stars (Are Out Tonight)". Den beskriver en känsla av att ha två identiteter - en som den kända och upptagna personen, och en annan som bara vill dra sig tillbaka och koppla av. För mig personligen, som också är en aktiv styrelsemedlem, känner jag mig ofta trött numera och drömmer om att bara få ta en paus och njuta av livet, mina två personligheter med andra ord. För er som inte känner mig så är jag diagnostiserad med ADHD och min hjärna fungerar på en hög hastighet hela tiden. Som en följd av detta kan jag tolka David Bowies låtar på många olika sätt, vilket jag ser som en särskild förmåga. Det är som om min hjärna kan utforska låtarna från olika perspektiv och hitta nya betydelser och djup. 🧐
Sammanfattningsvis kan jag säga att David Bowies musik har en stark påverkan på mig. Inte bara hans musik, utan också hans mode och konst har en inverkan på min vardag. Genom hans musik kan jag skapa en vision av vem jag vill bli, och detta hjälper mig att fokusera på mina mål och drömmar. Bowie har alltid varit en förebild för mig och jag uppskattar verkligen hans bidrag till konst och musik.
Som vanligt så önskar jag er en fantisk dag och hoppas innerligt ni har det bra <3
