Reflektioner kring jul & nyår

Något är lite galt... jag har tappat min julkänsla. Eller ja, den har varit borta ett bra tag nu. Det är inte så att jag avskyr julen, men den är inte längre en "good day" – bara en vanlig dag med lite extra mat.

Jul och nyår är likadant, bara en vanlig dag med lite mer mat.

På senare tid har jag blivit allt mer tillbakadragen och bitter kring jul och nyår. Jag har inte samma känsla som jag hade förr, och det gör mig lite ledsen om jag ska vara ärlig. Denna jul och nyår blir extra tung – min far är inte längre här för att önska god jul eller gott nytt år. Det tomrum som uppstår under dessa högtider är svårt att släppa.

Visst, jag får gott sällskap och god mat, och det hjälper alltid lite. Men samtidigt får vi inte glömma att det bara är en "dag" – oavsett om vi firar den eller inte. Jag förespråkar ingen bojkott av dessa dagar, för det har jag varken rätten eller lusten till. Jag vill bara skicka en vänlig påminnelse: det är bara en dag.

Kanske någon oro i luften...

Kanske har jag hamnat i någon negativ spiral, eller så är jag bara orolig för allt som står framför mig. Jag slutar på min dagliga verksamhet den 9 januari 2026 och ska söka mig vidare, men Sveriges system känns så låst. Jag känner mig klämd, frustrerad och rädd för framtiden.

Jag hatar den känslan mer än någon annan. Framtiden är fortfarande i sikte, men den mörknar för varje dag i mina ögon. Om jag skulle förklara min stress och oro i sångverser, skulle det vara Kent - Mannen i den vita hatten (16 år senare):

Jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö

Jag vill vara tydlig: jag vill inte dö. Men detta stycke sätter ord på den rädsla jag känner.

Men låt oss ta oss igenom 2025 först!

Vem vet – kanske ser 2026 ljusare ut för oss! När ondska sveper över land och rike har vi alltid någon som vakar över oss. Det kan vara Gud, eller de vi älskar som gått före oss. Oavsett vad man själv tror vill jag påpeka vikten av att det mörka går över – ljuset vinner alltid i slutändan.

Detta inlägg har varit dystert och tråkigt, och jag ber om ursäkt för det. Men jag fick en sådan känsla att jag var tvungen att klaga, oavsett hur det blev för er som läsare. Ibland är det bra att klaga lite offentligt – om man gör det på ett schysst sätt.

Som avslut delar jag lite goda saker för att inte sabba er kväll eller dag. Haha.