När korset känns tungt - en personlig reflektion
Att söka jobb som förtidspensionär med diagnoser är tungt, men korset ska bäras även när vägen känns mörk. En personlig reflektion om att hitta mening i det lilla och varför vi inte får ge upp.
Att söka jobb som förtidspensionär med diagnoser är tungt, men korset ska bäras även när vägen känns mörk. En personlig reflektion om att hitta mening i det lilla och varför vi inte får ge upp.
Att vara sjukpensionär/jobbsökande är tufft när dygnsrytmen försvinner och vardagen tappar struktur. Utan daglig verksamhet hamnar tid och prioriteringar lätt i obalans.
Något känns annorlunda i år. Julkänslan har försvunnit, och högtiderna känns mer som vanliga dagar än något att se fram emot. Kanske är det ensamheten, kanske är det oron för framtiden – eller kanske är det bara så här det är nu.
Döden är något vi tänker på antagligen för lite eller för stort om! Frågan är bara hur vi reagerar när andra vi älskar går före oss och "hur det gick till" och vad som händer efter.
Efter 3 år på daglig verksamhet är det dags att säga farväl. Men varje avslut är inte en förlust, utan starten på ett nytt kapitel!
Vad innebär det egentligen att trivas i ensamheten? Hur hanterar man dippar när de kommer, och kan man fortfarande ha en röst i gemenskapen även om man är en ensamvarg?
Att säga hejdå till en tjänst man använt i "evigheter" kan kännas tufft – men det kan också bli ett uppvaknande. Mycket av det vi tror är vårt, är det inte. Din information säljs vidare till företag, ofta utan att du ens vet om det.
Min hjälte har fallit – men han fortsätter sin brottsbekämpning i himlen, där godheten fortfarande behövs.