Ett sista brev till min far

Idag har vi tagit farväl av min far Lars, i hans sista resa innan han går upp mot himlen. Det är en oerhört tung stund för oss som är kvar här nere på jorden, men det ger mig tröst att veta att du blir varmt välkomnad av dem som gått före oss.

För min del kände jag sorg inombords, men på utsidan var det frid – för smärtan är över nu. Och som jag nämnde tidigare: du kommer att träffa många välbekanta ansikten däruppe, som kommer ta hand om dig. Jag kan dock inte lova att de steker hamburgare och pommes varje kväll, men jag ska be om det ändå.

Alla berättelser har ett slut

Måste säga att mobilen har varit ovanligt tyst sen du lämnade oss... numera är det mest jag som ringer och gnäller på folk – mest för att jag är svårförstådd, antar jag.

Jag hoppas att allt kring begravningen går så pass smidigt att du inte sitter och skäms däruppe över min planering. Det här är nytt för mig, och du vet ju hur jag har det med nya saker – eller hur?
Vi har upplevt mycket tillsammans. Men alla berättelser har ett slut, hur fina de än är. Och även om det alltid är sorgligt, så finns det något vackert i att berättelser faktiskt får ett avslut – att de inte bara fortsätter i all evighet. Det hade varit ännu mer plågsamt. Och framförallt irriterande.

Din berättelse började skakigt – det ska jag vara ärlig med. Men i mina ögon vände du det där. Du gick från den mörka delen och blev en riktig hjälte.
Du vann över alkoholen till slut. Och det ska du vara otroligt stolt över – även där uppifrån!

Den långa vägen tillbaka

Resan hem börjar imorgon. Den stora sorgen har inte riktigt slagit till än, men det gör ont att veta att det här är sista gången jag åker upp – och att du inte längre är där. Mina "svenska" familjemedlemmar finns ju fortfarande kvar där uppe, så jag kommer fortsätta hälsa på dem. Men bara tanken på att du inte är där skrämmer mig.

På söndag börjar vardagen igen. Det låter kanske negativt – men det är det inte. För vi sörjer alla på olika sätt. Och jag behöver få komma tillbaka till rutiner, arbete, studier eller vad som än hjälper tankarna att vila lite.
Du finns kvar i mina tankar, djupt inbränt, och det kommer du alltid att göra. Men jag kanske släpper fram de tankarna först när lugnet lagt sig och solen går ner.

Norrland ligger högt upp på kartan – men jag kan verkligen rekommendera att åka dit på sommaren. Utsikten är magisk och vädret är som bäst då.

Slutord

Jag vet att du kommer att ha det bra. Och oroa dig inte, pappa – jag har koll på det här. Se till att få den vila du så innerligt förtjänar.

Även om du lämnat denna jord så lever ditt arv vidare.
God natt, pappa. Jag älskar dig – även om vi inte sa det så ofta, så vill jag säga det nu, en sista gång. ❤️