Självförtroende i förändringens tid

Självförtroende i förändringens tid


Hejsan bloggen!

Jag har påbörjat nedtrappningen av mina antidepressiva och ska inte ljuga, trots att det bara gått några dagar och jag sänkte dosen från 15 mg till 10 mg, så känner jag mig psykiskt trött. Molnen börjar lätta, och känslorna ser numera ljuset. Allt blir verkligare och jag känner mig mer sårbar.

Jag står stadigt på benen och följer mina rutiner, men jag känner mig klarare i huvudet, och känslorna utforskar hjärnan. Som sagt, mitt mående är fortfarande toppen, men man bör vara lite försiktig i vardagen och hur man kommunicerar med människorna omkring sig. Svårare än så är det inte! Sedan har jag för ett tag sedan gått över till ett nytt schema, vilket innebär längre arbetsdagar, och jag har inte hunnit vänja mig än, så jag känner mig lite tröttare än vanligt.

Men snart börjar december månad, och allt blir gulligt och charmigt när julafton närmar sig i slutet av december. Jag väljer frivilligt att jobba vid julramarna istället för att ta ledigt. Arbetsnarkoman? Nej, jag trivs bra på jobbet och känner att jag gör mer nytta där än att sitta hemma före julafton. 😅

En sak jag alltid gör som har varit en slags tradition för mig är att se filmen "The Nightmare Before Christmas" i december. Den ger mig julstämning. Jag ser den trots allt varje år runt december eftersom det är en av Tim Burtons bästa filmer med en magisk soundtrack.

💭 Reflektioner och Tankar

Detta är min privata blogg där det handlar om mig, mitt mående och min vardag. Jag tror att med allt krig och elände som pågår i världen sjunker vi alla och blir deprimerade av allt onödigt dödande som sker.
Man läser varje dag om kriget mellan Israel och Palestina och hur ett antal personer har dött i missiler eller blivit skjutna till döds, och man förlorar sin mänskliga identitet. Det måste finnas någon fredlig lösning utan allt detta dödande. Jag vet inte vad det är, men jag har hopp om att det finns ett alternativ... Frågan är egentligen vad det är?

🦊 Tips från Foxen

David Bowie är en artist som jag lyssnar på i alla känslolägen, från glad till ledsen. Hans låtar "Blackstar" och "Lazarus" är mina favoriter när jag känner mig nere. Jag gillar att fundera över vad musikvideorna egentligen handlar om, det får min hjärna att tänka på annat.

Slutord

Jag har tillfälligt tappat min känsla för att skriva och hoppas självklart att den återkommer.
Men tills dess vill jag önska er en trevlig fredag! Ta hand om er där ute. 🦊❤️