I tisdags var jag och hämtade Nuttis urna och det var tufft såklart men hon bjöd på solsken ifrån himmelen vilket gjorde att det var mindre tufft än vad jag hade förväntat mig, så tack Nuttis för solskenet.
Så vi tog en promenad från djurkliniken hem till oss ~
En vän för livet
Jag har sedan Nuttis lämnade oss dragit mig tillbaka från social närvaro och många brukar se det som ett dåligt tecken, med goda grunder men för mig är det faktiskt en befrielse även hur ont det än låter. Jag samtalar mer än gärna men jag tror jag läcker snabbare psykiskt ensam när man har tid att reflektera och tänka på fel & goda minnen.
Nuttis har varit min bästa vän sedan 2018 och vi har haft fantastiska dagar med skratt och jobbiga dagar men hon har alltid varit där för mig även i dom svåraste tiderna, hon innehar titeln ”Nuttis the depression slayer” för att hennes närvaro gjorde alla glada oavsett om man hade haft en skitdag.
Hon var verkligen den bästa vännen jag någonsin kunnat önska mig! Jag saknar henne otroligt mycket och lägenheten känns tom utan dig men sorgen övertas av tron att du vakar över mig uppifrån och det ger mig styrkan att stå stadigt på marken! Jag har en svårighet dock att visa min sorg inför folk och det är på gott och ont men jag vill tro att sorgen jag delar inombords ska vara våran grej och inte andras bekymmer, jag vill tro att det håller minnet av dig glödande!
Slutord
Även i hårda vindar måste vi stå stadigt så vi inte tappar greppet… låter simpelt men är en svår sak om man möter vindar av sorg och ensamhet.
Med det sätter jag punkt för idag <3
