Vi som vandrar med Jesus vet hur tungt korset kan vara och vilka hinder man stöter på i livets skede. Ibland vill man bara släppa korset och lägga sig ner och ge upp, men korset ska bäras tills den dagen jag inte längre lever även hur tungt och plågsamt det än må vara.

"Om någon vill följa mig ska han förneka sig själv och ta sitt kors på sig varje dag och följa mig." - Matteus 16:24

För min del är jobbsökandet en stor och plågsam boll och även om det är flera än jag som sitter i samma situation så måste jag fortsätta bära korset och fortsätta söka. I januari 2026 sa jag upp min plats på en daglig verksamhet för att söka jobb. Som förtidspensionär med mina diagnoser vet jag att chanserna är små, men jag ger inte upp.

När dörrar stängs men korset förblir

Det är inte lätt att söka jobb när man vet att oddsen är mot en. Varje gång jag skickar in en ansökan så hoppas jag på ett svar, men oftast kommer bara tystnaden eller ett standardbrev om att de valt någon annan. Det gör ont varje gång.

Som förtidspensionär med diagnoser känner jag mig ofta begränsad. Det är som att samhället säger "du duger inte" även fast jag har så mycket att ge. Jag vill jobba, jag vill känna mig behövd, men dörrar fortsätter stängas. Det är tungt. Ibland vill jag ge upp helt och hållet.

Men korset förblir. Jag kan inte släppa det även om jag vill. Det är min börda att bära och jag måste fortsätta även när det känns meningslöst.

Delaktighet i det lilla

Men mitt i allt mörker finns det små ljuspunkter. Jag är kyrkvärd i min församling och jag är aktiv i lokalpolitiken. Det är där jag känner att jag gör skillnad även fast det inte är ett "riktigt jobb".

Att få vara kyrkvärd ger mig en känsla av delaktighet. Folk uppskattar det jag gör och det ger mig styrka att fortsätta. Samma sak med politiken - jag bidrar, jag syns, jag är någon som betyder något trots mina diagnoser.

Det har lärt mig att värde inte bara finns i ett lönearbete. Även om jag inte får ett jobb så kan jag ändå göra skillnad. De små sakerna - att hjälpa till i kyrkan, att engagera sig lokalt - det ger hopp. Det påminner mig om att jag fortfarande har något att ge även när vägen är lång och mörk.

Slutord

Om du sitter i samma båt som jag så vill jag säga: ge inte upp. Jag vet hur tungt det är att fortsätta kämpa när ingenting verkar gå din väg. Jag vet hur det känns när dörrar stängs och när du känner dig värdelös.

"Låt oss inte tröttna på att göra det goda, ty när tiden är inne ska vi skörda, om vi inte ger upp." - Galaterbrevet 6:9

Men du är inte värdelös. Ditt kors är tungt men du bär det av en anledning. Kanske leder det inte dit du tror just nu, kanske finns det en annan väg som du inte sett än. För mig var det kyrkans värld och politiken som gav mig mening när jobbvärlden stängde dörren.

Fortsätt vandra. Fortsätt bära ditt kors. Vi är inte ensamma i denna kamp och även på de mörkaste vägarna finns det hopp. Ge inte upp.

Var rädda om er därute! <3